Återbruk i praktiken

2025-11-11

Tillgången på jungfruliga material förväntas minska inom en snar framtid, vilket kan leda till ökade priser och instabila försörjningskedjor. För att möta dessa utmaningar krävs effektivare resurshantering och ökad återanvändning. EU har satt upp målet att 70 % av allt bygg- och rivningsavfall ska materialåtervinnas, men många länder har svårt att nå detta. Erfarenheter från Norge och Finland visar att hög sorteringsgrad inte automatiskt innebär hög återvinningsgrad.

Foto: Martina Green

Sedan 2022 är byggherrar skyldiga att redovisa klimatdeklarationer (Boverket, 2023), och EU:s nya taxonomi för hållbara investeringar ställer krav på att en större andel av det inkommande materialet ska ha sekundärt ursprung – det vill säga vara återvunnet eller återbrukat. Minskade avfallsmängder och en ökad andel återbruk förbättrar dessutom byggnadens livscykelanalys (LCA).

För att detta ska bli verklighet måste befintliga material och produkter hanteras så att de behåller sitt värde så länge som möjligt. När de inte längre kan användas i sitt ursprungliga syfte bör de återanvändas eller omvandlas till nya råvaror. Det kräver effektiv sortering, förflyttning, lagring, behandling och spårbarhet, till en kostnad som inte underminerar det ekonomiska värdet.

Marknaden för återbruk och cirkulära flöden fortfarande underutvecklad

Trots politiska mål och strategier är marknaden för återbruk och cirkulära flöden inom byggbranschen fortfarande underutvecklad. Forskning visar på små och osäkra materialflöden, bristande informationsdelning och fragmenterade leveranskedjor och har identifierat fyra huvudhinder:

Tekniska: Begränsade möjligheter att hantera och uppgradera material.
Marknadsmässiga: Svaga eller obefintliga marknader för återvunna material.
Institutionella: Splittrade regelverk och oavsiktliga konsekvenser av policyer.
Sociala: Motstånd mot förändring, brist på incitament och låg samverkan.

Dessa hinder hänger samman med hur resurser och aktiviteter organiseras, och speglar en osäkerhet kring affärsmodeller för cirkulära flöden En särskilt viktig flaskhals är logistiken, som påverkar såväl materialflöden som planering på projektnivå. Materialkvalitet, spårbarhet och informationsdelning är avgörande och kräver en logistik som stödjer detta.

Cirkulära försörjningskedjor innefattar både ingående och utgående flöden. Där en aktörs utgående flöde blir nästa aktörs ingående flöde. Återanvändning kan också ske i den egna tillverkning när så är möjligt. Målet är att skapa ekonomiskt hållbara modeller där produkter och material återanvänds så långt som möjligt, och där förnybara resurser används när det är möjligt.

Tre centrala strategier är:

Återbruka (slowing): Förlänga produktens livslängd genom t.ex. reparation och återanvändning.
Återvinna (closing): Återföra material till kretsloppet efter användning.
Minimera (narrowing): Minska resursförbrukningen genom effektivare processer och avfallsförebyggande.

Eftermarknadstjänster kan stödja återbruket, till exempel genom reparation, underhåll eller återtillverkning. Att snäva in resursflöden kräver även förmåga att förutsäga variationer i processer och omfördela resurser för att undvika spill.

Saknas studier av öppna kretslopp i byggsektorn

Återbruk är idag en prioritet för många byggherrar och regioner i Sverige. Därmed berörs också entreprenörer och leverantörer i hela flödeskedjan. Trots detta har mycket av forskningen hittills fokuserat på slutna kretslopp inom elektronik, livsmedel och textilier. Det saknas studier av öppna kretslopp i byggsektorn, vilket skapar ett kunskapsgap kring operativa aktiviteter, samordning och effektivitet.

Resultat från forskning kopplad till återvinningsföretaget Ragn-Sells visar att cirkularitets-potentialen påverkas av hantering, lagring, dokumentation och digital uppföljning. Tidig planering är avgörande, problem som bristande spårbarhet eller att material felaktigt klassas som avfall uppstår ofta när materialflöden inte planeras från början. För att bygga fungerande cirkulära flöden krävs bättre kunskap om tillgängliga volymer, återanvändningsmöjligheter och samverkan mellan tillverkare, byggarbetsplatser, återvinningsled och nyanvändning.

Cirkulära försörjningskedjor medför nya osäkerheter och ökade beroenden. En central utmaning är matchningen mellan tillgång på återanvändbara material och efterfrågan på detsamma. Det har identifierats fyra typer av osäkerhet kopplat till denna matchning:

Tidsosäkerhet: Produkter är i bruk och det är svårt att förutse när de blir tillgängliga.
Geografisk osäkerhet: Produkter är spridda, vilket påverkar volym, kvantitet och plats.
Informationsbrist: Svårt att planera utan tillgång till rätt data.
Koordinationssvårigheter: Samordning mellan aktörer brister.

Det är dock inte bara informationsbrist som försvårar långsiktig planering även informationsasymmetri, det vill säga att vissa aktörer har mer eller bättre information än andra aktörer kan minska förtroendet och hämma efterfrågan, som på begagnatmarknaden. I bygglogistiken försvåras informationsdelning av att logistikflöden inte är strukturerade för transparens. Därtill består byggprojekt ofta av tillfälliga aktörskonstellationer och branschen präglas av kortsiktiga, formella avtal, vilket har skapat ett klimat där misstro och opportunism försvårar samverkan ytterligare. Allt detta försvårar att skapa långsiktiga relationer mellan aktörer för att återanvända material. Detta material som idag ofta blir till värmeproduktion eller återvinning.

För att summera, att öka återanvändningen av material inom trähusbranschen kommer kräva nya samarbeten för att matcha tillgång med efterfrågan på material som kan återanvändas samt nya logistiska lösningar som gör att materialet håller sitt värde under hantering, lagring och förflyttning. Framförallt behöver dock bra högkvalitativt material som går att återanvända hindras från att läcka till andra användningsområden som har en lägre cirkularitets-potential.